Ny satsning från Google: En universell AI som förstår dig i realtid

Jag minns när jag för första gången sa “OK Google” högt. Det var lite stelt, lite konstigt. En ny vana som inte riktigt kändes naturlig. Men så svarade den lilla rösten i mobilen – snabbt, tydligt, hjälpsamt. Det var första gången jag kände att tekniken faktiskt… lyssnade.

Nu, nästan ett decennium senare, säger Google att de vill skapa en universell AI-assistent. En digital följeslagare som inte bara svarar på frågor – utan förstår dig, din vardag, dina behov. Den ska inte bara hjälpa dig att googla. Den ska förstå din omgivning i realtid, känna igen din röst, din skärm, dina planer.

De kallar det Project Astra.

Jag läser om hur den ska kunna titta på din omgivning via kameran och förstå vad du ser. Hur den ska kunna förklara, planera, föreslå – nästan som om den satt där bredvid dig, med ett block och penna, redo att hjälpa dig strukturera livet.

Och jag ska erkänna – jag känner både förundran och en smula oro.

Förundran, för att det här är det vi drömt om. En AI som är som Jarvis i Iron Man. Som hjälper dig i köket, vid datorn, på resan. Som vet att du inte gillar för mycket prat på morgonen, som minns att du har mjölkintolerans och som föreslår att du ringer din mamma på hennes födelsedag.

Men också oro – för vad händer när en maskin vet mer om dig än du själv gör?

Googles idé bygger på något de kallar en ”världsmodell” – alltså en AI som inte bara reagerar på en fråga, utan har en form av intern förståelse för hur världen hänger ihop. En slags digital intuition. Den vet att om du tappat bort dina nycklar i hallen igår kväll, kanske de ligger under jackan du slängde på golvet. Den vet att du alltid blir hungrig vid 14:30.

Det är mäktigt. Men det kräver tillgång till din röst, dina rörelser, dina vanor, dina appar – hela ditt digitala liv. Och där någonstans måste vi stanna upp och tänka: Vill vi det?

Jag vill tro på teknik som hjälper oss. Jag använder AI varje dag – för att skriva, planera, förstå. Men en universell AI-assistent väcker nya frågor:

• Vem äger informationen om mitt liv?
• Kan jag lita på att den inte blir en säljkanal i förklädnad?
• Kommer jag till slut sluta tänka själv, för att den alltid gör det åt mig?

Google säger att målet är att göra oss mer produktiva och berika våra liv. Och visst – tänk om du slapp boka tider, jämföra produkter, skriva formella mejl. Tänk om du kunde få mer tid över till det som faktiskt betyder något.

Men då krävs det att vi ställer krav. På öppenhet. På etik. På att vi får välja – vad vi delar, hur vi delar, och med vem.

Det är lätt att bli hänförd av Googles vision. Och jag tror faktiskt att delar av den kommer bli verklighet snabbare än vi anar. Men kanske är det upp till oss att se till att den framtiden blir mänsklig – inte bara teknisk.

För en AI kan vara briljant. Men det är du och jag som ska leva med konsekvenserna.

Så nästa gång jag säger ”Hej Google”, kommer jag också lyssna lite extra – inte bara på svaret, utan på vad den egentligen är på väg att bli.