By Linus 
När en av Sveriges största nyhetsredaktioner kliver in i AI-eran med sin nya tjänst ”Hej Aftonbladet”, är det både ett modigt steg framåt – och ett påminnande exempel på hur skör relationen mellan teknik och journalistik fortfarande är.
Som journalist, AI-intresserad och allmän mediekonsument var jag förstås nyfiken. Tanken bakom Aftonbladets satsning är onekligen spännande: en AI-chattbot som kan svara på frågor om nyhetshändelser, på över 50 språk, med hjälp av enbart Aftonbladets egen rapportering. Det är ett slags digitalt arkiv i realtid – ett nytt sätt att närma sig journalistikens innehåll.
Men som Kulturnyheterna rapporterat, så är det inte helt problemfritt.
AI:n är tränad på tre år av Aftonbladets journalistik och ska kunna ge svar – tillsammans med relevanta artikelrekommendationer. Det låter ju som en dröm för både nyfikna läsare och redaktionen själva. ”Vi får reda på vad vi inte rapporterat tillräckligt om”, säger Angelica Öhagen, projektledare för AI och innovation på Aftonbladet.
Men när frågan ”Får politiker påverka vilken konst som visas?” testades, levererade AI:n ett svar som inte bara var slarvigt – utan direkt felaktigt. Den sa ja, politiker får påverka konsten. Ett påstående som står i direkt konflikt med principen om armlängds avstånd, en grundbult i svensk kulturpolitik.
Jag blir inte förvånad – det här är ett klassiskt exempel på varför AI i journalistik måste hanteras med varsamhet. AI:n har inget omdöme. Den kan inte känna till underliggande normer, nyanser eller maktstrukturer. Den tolkar, ofta korrekt – men ibland slarvigt eller farligt missvisande. Och i en tid då fakta och förtroende är hårdvaluta, är sådana fel inte bara tekniska missar. De är redaktionella risker.
Jag vill inte avfärda tjänsten – tvärtom. Den visar på en vilja att utforska vad AI kan göra för journalistik, och det är nödvändigt. Men transparens måste stå i centrum. Läsaren måste förstå att det här är en hjälpreda, inte en auktoritet. En kollega, kanske – men inte en expert.
Det är bra att Aftonbladet är öppna med att systemet är i träning och utveckling. Det finns en ödmjukhet där som är viktig. Men som journalist hoppas jag att de också väger in värdet av mänsklig granskning och faktakoll, varje gång boten levererar ett potentiellt missvisande svar.
För AI:n må kunna prata 50 språk – men det är fortfarande redaktionen som måste se till att den säger rätt saker.
Läs Aftonbladets artikel om deras egna AI chat assisten här